Blogg

Jag lyssnade på Michael Carlsson berätta om effektstyrning av IT på förra SAST-mötet. Kände att jag satt och nickade hela tiden, visst är det så här det borde vara. Jag skaffade snabbt boken av Ottersten och Malic som jag nu har läst. En recension finns under sidan lästips.

Boken är i samma anda som Otterstens Användbarhet i praktiken och betonar vikten av interaktionsdesign och användbarhetstester. Men denna gång tar vi ytterligare ett kliv uppåt och funderar på vad är det egentligen vi vill uppnå. Effektstyrning handlar just om att uppnå vissa effekter med arbetet och detta kan ibland, men inte alltid, betyda att vi ska utveckla programvara.

I onsdagens Computer Sweden fanns en krönika skriven av en person som vartit med och testat ett antal nya smarta mobiltelefoner. De som testade var högskoleutbildade, jobbade dagligen med teknik och ändå lyckades de inte, eller hade mycket svårt, att göra de inställningar som krävdes för at få allt att fungera. Hans slutsats var att konstruktören hatade användarna. Det var ett starkt uttryck men jag förstår honom så väl. Jag har själv försökt få tag i en så enkel mobiltelefon som möjligt eftersom jag bara vill ringa och SMSa. Denna önskan har växt sig starkare efter ett antal misslyckade inköp av IPAQ PDA och QTEK smartphone. Tanken bakom multifunktionerna är god men resultatet är beklagligt. Förutom det faktum att många av ingredienserna är av ganska usel kvalitet - ex. MP3-spelare, kamera - så har jag fått adressboken raderad, kalendern nollställd av synkprogramet ett flertal gånger (här låg problemet ofta på datorsidan) och till slut totalt batterihaveri som gjorde det omöjligt att ens starta underverket. Nu har jag skaffat en Nokia 5140 bara för att den är robust och relativt enkel. Trots detta envisas de med att stoppa in en kamera, vattenpass, kompass, decibelmätare bara för att det är fysiskt möjligt! I min värld ökar det risken för att något ska gå sönder. Jag som tidigare hyllat det enkla snabba gränssnittet i tidiga modeller tvingas nu stå ut med ett tillkrånglade grafiska extravaganser som försämrar användbarheten. Jag tycker att den nya modellen har sämre användbarhet. Styrpilen upåt är mycket svår att komma åt - blir ofta att jag trycker på mittenknappen istället. Jag med mina smala akademikerfingrar kan inte träffa rätt på "hantverkartelefonen" som är stöt- och fuktsäker! Har förgäves förökt få bort bakgrunden då jag bläddrar i telefonlistan då den ursprungliga gjorde det svårt att läsa texten! Nu har jag lyckats hitta en ljus bakgrund som bara stör litegrann.

Vi ska tänka på att mobiltelefonbranschen tillhör de som (enligt uppgift) satsar mest på interaktionsdesign och användbarhet. Hur tänker de då? Har de använt effektstyrning? Litar de på att kunderna köper nya modeller med häftiga funktioner för att kunna skryta med att de ha en dyr modell eller vill de att vi ska kuna använda dem?

En parallell jag brukar dra är digital-TV. Det tål att tjatas om. En box per TV och en extra för videon? Nu säljs boxar där man kan koppla in flera mottagare i samma box som nån sorts högteknologisk specialvariant. Suck!

Köp och läs Effektstyrning av IT, Användbarhet i praktiken, The inmates are running the Asylum. Diskutera med era kollegor, vi måste komma upp på banan igen! 

Jag kan inte låta bli att sucka över försäkringskassans halvfärdiga närvaro på webben. Det finns en kanonbra funktion för oss småbarnsföräldrar nämligen att anmäla VAB-dagar via nätet. Barnets identitet finns kopplat till mig så det är bara att markera ett barn och välja att anmäla tillfällig föräldrapenning. Så långt är allt väl, problemet kommer då jag måste ta ett steg till för att begära utbetalning av pengar. I nio steg måste jag nu fylla i samma saker som förra månaden, detta är bland annat: Barnets dagis och telefonnummer, om jag bor ihop med barnets mamma, om jag arbetar (redan ifyllt på annat ställe), barnets mammas personnummer (samma som förra gången - ja), antal timmar per dag jag skulle ha arbetat (redan ifyllt tidigare). Det känns alltid lika jobbigt att leta reda på alla siffror som jag borde ha uppskrivna på en lapp framför mig. Varför denna halvtaskiga avslutning på en annars väldigt bra start?

Men ovanstående är i samma linje som det faderskapstest man tvingas skriva på då man får barn och inte är gifta. Om jag nu bor ihop med samma kvinna i sex år, köper villa, bil och skaffar ett barn med samma person. Är skriven på sammam adress, står som gemensam vårdnadshavare i alla officiella sammanhang. Måste jag då när nästa barn kommer ett par år efter intyga att jag är far till även det barnet. Men det vet väl för f-n inte jag! Det vet ju bara hon. Jag hoppas och tror ju på att det är så men ska jag tvingas skriva på en försäkran om att jag även kommer att ta ansvar i framtiden? Nä då är det väl bättre att använda sig av pappatest.se  Men det som är riktigt intressant är den variant som heter mammatest - hur tänker man då? Som blondinen hos doktorn "Så doktorn säger att jag är gravid, är han säker på att det är mitt barn?"

Som värdig avslutning så läste jag häromdagen att Ystad kommun erbjöd Dagmar 101 år en plats i förskolan. Dagmar svarar iskallt att det inte blir något med det "Jag har så svårt att lära nuförtiden". Såna fel brukar vi testare skämta om. Ja, ja, så gjorde de förr när man inte hade koll. Ingen testar väl ålder bara upp till 99 år utan fortsätter upp till minst 120 för att vara säker på att inte nåt sånt inträffar.