Användbarhet hos försäkringskassan och lite annat skoj(?)

Jag kan inte lÃ¥ta bli att sucka över försäkringskassans halvfärdiga närvaro pÃ¥ webben. Det finns en kanonbra funktion för oss smÃ¥barnsföräldrar nämligen att anmäla VAB-dagar via nätet. Barnets identitet finns kopplat till mig sÃ¥ det är bara att markera ett barn och välja att anmäla tillfällig föräldrapenning. SÃ¥ lÃ¥ngt är allt väl, problemet kommer dÃ¥ jag mÃ¥ste ta ett steg till för att begära utbetalning av pengar. I nio steg mÃ¥ste jag nu fylla i samma saker som förra mÃ¥naden, detta är bland annat: Barnets dagis och telefonnummer, om jag bor ihop med barnets mamma, om jag arbetar (redan ifyllt pÃ¥ annat ställe), barnets mammas personnummer (samma som förra gÃ¥ngen – ja), antal timmar per dag jag skulle ha arbetat (redan ifyllt tidigare). Det känns alltid lika jobbigt att leta reda pÃ¥ alla siffror som jag borde ha uppskrivna pÃ¥ en lapp framför mig. Varför denna halvtaskiga avslutning pÃ¥ en annars väldigt bra start?

Men ovanstÃ¥ende är i samma linje som det faderskapstest man tvingas skriva pÃ¥ dÃ¥ man fÃ¥r barn och inte är gifta. Om jag nu bor ihop med samma kvinna i sex Ã¥r, köper villa, bil och skaffar ett barn med samma person. Är skriven pÃ¥ sammam adress, stÃ¥r som gemensam vÃ¥rdnadshavare i alla officiella sammanhang. MÃ¥ste jag dÃ¥ när nästa barn kommer ett par år efter intyga att jag är far till även det barnet. Men det vet väl för f-n inte jag! Det vet ju bara hon. Jag hoppas och tror ju pÃ¥ att det är sÃ¥ men ska jag tvingas skriva pÃ¥ en försäkran om att jag även kommer att ta ansvar i framtiden? Nä dÃ¥ är det väl bättre att använda sig av pappatest.se  Men det som är riktigt intressant är den variant som heter mammatest – hur tänker man dÃ¥? Som blondinen hos doktorn ”SÃ¥ doktorn säger att jag är gravid, är han säker pÃ¥ att det är mitt barn?”

Som värdig avslutning sÃ¥ läste jag häromdagen att Ystad kommun erbjöd Dagmar 101 Ã¥r en plats i förskolan. Dagmar svarar iskallt att det inte blir nÃ¥got med det ”Jag har sÃ¥ svÃ¥rt att lära nuförtiden”. SÃ¥na fel brukar vi testare skämta om. Ja, ja, sÃ¥ gjorde de förr när man inte hade koll. Ingen testar väl Ã¥lder bara upp till 99 Ã¥r utan fortsätter upp till minst 120 för att vara säker pÃ¥ att inte nÃ¥t sÃ¥nt inträffar.

Posted on 5 februari, 2007 in Testing

Share the Story

About the Author

Back to Top