Om Klas Hallberg är i stan, passa på och gå på hans föreläsning. Det är en upplevelse!
Idag fick vi Örebroare njuta av en tre timmar lång informativ stand-up comedy kombinerad med vktiga budskap. Publiken skrattar hysteriskt och lyssnar koncentrerat på vad Klas på sin breda värmländska har att säga. Budskapet denna kväll är att vi ska våga säga nej till de felaktiga bilder om oss själva som ANDRA har förmedlat till oss. Säga nej till de saker som vi, och alla andra, vet är tämligen meningslösa men som vi ändå gör av gammal vana eller att vi alltid gjort så. Om vi säger nej till det vi intuitivt vet är fel så får vi mer tid över till att reflektera hur vi ska lösa det vi VET måste göras. På så sätt kan vi göra det mer effektivt och få ett bättre resultat. Motsatsen är att vi har för mycket att göra och därmed gör saker för dåligt. För att kompensera för detta jobbar vi ännu hårdare och gör ett ännu sämre resultat.
Om jag kopplar det till mitt eget liv hittar jag genast saker som jag har skippat för att de inte är viktigast eller för att de känns helt fel. Fundera själv på om det verkligen är värt besväret och pengarna att certifiera dig inom test. Eller är det något du gör för att chefen kräver det eller att alla andra gör det? Fundera på om det verkligen är värt besväret att skriva ner en massa testfall i detalj eller om det är bättre att använda sig av testfallsidéer. Fundera på om användningsfall verkligen är så bra att använda när angreppssättet i de flesta fall inte blir särskilt lyckat. Är det bättre att stanna kvar där du är idag och lida än att förändra i den riktning du tror är rätt och därmed få förändring? JAG vill i alla fall göra det JAG tycker verkar rätt och inte bara reflexmässigt göra som någon gubbe/tant/kändis/besserwisser/standard påstår är den enda rätta lösningen.
Eftersom jag håller utbildningar inom presentationsteknik är det ett nöje att studera upplägg och framförande av Klas. Ingen "powerpoint-onani" som han så fräckt kallar det, bara sex sidor som fylls på ett blädderblock. Full fart genom hela föreläsningen, kontakt med publiken, egna diskussioner för att få pauser, en röd tråd som magiskt dyker upp i slutet och knyter ihop säcken inbäddat i en rejäl portion humor. Han svär ofta och skickar ut förolämpningar med jämna mellanrum men publiken verkar svälja det mesta. Feedback i grupp kanske man kan kalla det.
Kanske kan vi få SAST att plocka in honom på kommande möte?