Jag lyssnade på Michael Carlsson berätta om effektstyrning av IT på förra SAST-mötet. Kände att jag satt och nickade hela tiden, visst är det så här det borde vara. Jag skaffade snabbt boken av Ottersten och Malic som jag nu har läst. En recension finns under sidan lästips.
Boken är i samma anda som Otterstens Användbarhet i praktiken och betonar vikten av interaktionsdesign och användbarhetstester. Men denna gång tar vi ytterligare ett kliv uppåt och funderar på vad är det egentligen vi vill uppnå. Effektstyrning handlar just om att uppnå vissa effekter med arbetet och detta kan ibland, men inte alltid, betyda att vi ska utveckla programvara.
I onsdagens Computer Sweden fanns en krönika skriven av en person som vartit med och testat ett antal nya smarta mobiltelefoner. De som testade var högskoleutbildade, jobbade dagligen med teknik och ändå lyckades de inte, eller hade mycket svårt, att göra de inställningar som krävdes för at få allt att fungera. Hans slutsats var att konstruktören hatade användarna. Det var ett starkt uttryck men jag förstår honom så väl. Jag har själv försökt få tag i en så enkel mobiltelefon som möjligt eftersom jag bara vill ringa och SMSa. Denna önskan har växt sig starkare efter ett antal misslyckade inköp av IPAQ PDA och QTEK smartphone. Tanken bakom multifunktionerna är god men resultatet är beklagligt. Förutom det faktum att många av ingredienserna är av ganska usel kvalitet - ex. MP3-spelare, kamera - så har jag fått adressboken raderad, kalendern nollställd av synkprogramet ett flertal gånger (här låg problemet ofta på datorsidan) och till slut totalt batterihaveri som gjorde det omöjligt att ens starta underverket. Nu har jag skaffat en Nokia 5140 bara för att den är robust och relativt enkel. Trots detta envisas de med att stoppa in en kamera, vattenpass, kompass, decibelmätare bara för att det är fysiskt möjligt! I min värld ökar det risken för att något ska gå sönder. Jag som tidigare hyllat det enkla snabba gränssnittet i tidiga modeller tvingas nu stå ut med ett tillkrånglade grafiska extravaganser som försämrar användbarheten. Jag tycker att den nya modellen har sämre användbarhet. Styrpilen upåt är mycket svår att komma åt - blir ofta att jag trycker på mittenknappen istället. Jag med mina smala akademikerfingrar kan inte träffa rätt på "hantverkartelefonen" som är stöt- och fuktsäker! Har förgäves förökt få bort bakgrunden då jag bläddrar i telefonlistan då den ursprungliga gjorde det svårt att läsa texten! Nu har jag lyckats hitta en ljus bakgrund som bara stör litegrann.
Vi ska tänka på att mobiltelefonbranschen tillhör de som (enligt uppgift) satsar mest på interaktionsdesign och användbarhet. Hur tänker de då? Har de använt effektstyrning? Litar de på att kunderna köper nya modeller med häftiga funktioner för att kunna skryta med att de ha en dyr modell eller vill de att vi ska kuna använda dem?
En parallell jag brukar dra är digital-TV. Det tål att tjatas om. En box per TV och en extra för videon? Nu säljs boxar där man kan koppla in flera mottagare i samma box som nån sorts högteknologisk specialvariant. Suck!
Köp och läs Effektstyrning av IT, Användbarhet i praktiken, The inmates are running the Asylum. Diskutera med era kollegor, vi mÃ¥ste komma upp pÃ¥ banan igen!Â