Gå till innehåll

Med jämna mellanrum dyker det upp nya utvecklingsmetoder. De senaste jag känner till är Unified Process och Agile. Det är därför något förvånande att utvecklingen inom test verkar stå relativt stilla. Vi har standarder som IEEE-829 som har 24 år på nacken och numera ISTQB-syllabus som bygger på IEEE 829 och redan när den kommer ut känns gammaldags. Medan utvecklarna och kravskrivarna fokuserar på att dokumentera allt mindre så fortsätter test att köra i samma gamla hjulspår. Jag brukar fråga de som har gått ISTQB-foundation kursen och certifierat sig om de har någon nytta av det de lärt sig. Svaret blir att tentan är mest ordförståelse men att kursen i sig var delvis intressant. Frågan är då om det är bra att gå en grundkurs eller om det är skadligt att bli itutad att det här är det som gäller? Det jag själv blir mest trött på är att det är så svårt att försöka få andra att börja fundera i mer kreativa banor som att använda utforskande testning eller testverktyg på annat sätt än plug-and-play som bevisligen misslyckats betydligt oftare än det lyckats. Vi borde ju använda det som fungerar bäst istället för det någon annan säger till oss att göra. Jag är inte alls säker på att en certifiering är ett bra sätt att höja statusen på testarna. Mitt råd till alla er är att fundera på : Är det jag gör nu effektivt? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Är det roligt att följa detaljerade instruktioner eller att jobba mer kreativt? Är det ibland betydligt mer effektivt att testa friare än att bestämma allt i förväg? Hela iden bakom agile är ju att vi inte vet allt från början. Lägger vi alldeles för mycket tid på att producera text då vi istället kunde köra tester eller analysera krav? Utan att ifrågasätta kommer vi inte framåt. Bli en testrebell!

Det pågår en diskussion på Yahoo om den nya versionen av standard IEEE 829.  Här ett par inlägg av Cem Kaner: Citat

"My own opinion of the latest revision is strongly negative. I think that 829 has encouraged people, for 24 years, to overdocument their projects and that this problem could and should be mitigated by guidance within the standard on some of the tradeoffs / decisions that might be made if we were willing to consider the project's context.

I am also unaware of any empirical evidence that following this standard does improve quality or project success. For a standard that has been around since 1983, with the number of people who teach it as a best practice, I think the time is well overdue for scientifically sound demonstration of value (to the extent that it exists) that Standard 829 actually provides substantial enough value to  justify adoption as a standard engineering practice."

"What failed to get into the standard is the idea of context. It is important to tailor what you do to the circumstances. A document that is good for one situation is a waste of effort for another and should be substantially modified for a third. What failed to get more than lipservice was the idea that we spend a fortune on test documentation and so we should think carefully about requirements for that documentation, spending the minimum needed to satisfy the needs of the project. Somehow, it seems that software engineering standards should take seriously the idea that it is good to have requirements in mind when you design, budget and execute a significantly expensive task. This document fails utterly to provide guidance for doing the requirements analysis.

We still have a document that pushes the notion that the bigger the bloat in paperwork, the better. We still have a document that claims to present an engineering standard that cannot (or at least does not) reference any scientific studies, after 24 years, that heavyweight test documentation does less harm than good. Or even--not much more harm than good. We have a document that demands more bloat for safety-critical systems (the only context mentioned is that critical systems need to max out on the bloat) but without evidence that max bloat improves rather than detracts from safety.

It is one thing to deal with a standard in place and say, drat, this has done a lot of harm, and is the excuse for a huge zone of braindeadness in testing education, but it's what it is. It is a different thing entirely to say, gosh, this is what we should embrace going forward. Let's use this opportunity to reaffirm the status quo.

In practical terms, we have a document that:

1.      pushes to maximize the income to consulting firms and outsourcers for low-skill clerical work while minimizing the time left for actually assessing the quality of the product.

2.      simplifies the documentation-related judgments in ways that will make teaching easy, mainly because no one will have to do any critical thinking as part of the teaching or the (I hate to call it) learning

If testing is about critical thinking, why shoot ourselves in the head?"

-- Cem Kaner

 

  

Jaha, då var det klart nu. Till jul flyttar vi till Närkeslättens metropol Örebro. Lite sorgligt att flytta från arbetskamrater och vänner i storstan. Inte minst alla intressanta testentusiaster jag träffar mer eller mindre regelbundet. Inser att jag inte känner en enda testare i Örebro - ännu! Kanske är det dags att starta upp SAST Mälardalen med Örebro, Västerås och Eskilstuna i fokus? Målet är förstås att fortsätta mitt arbete som egen konsult och jag letar därför efter intressanta uppdrag främst i Örebro med omnejd. Någon som känner till eller själv behöver en resurs som kan arbeta med testledning, företagsstrategi inom test, testdesign eller utbildning och föreläsningar? Hör av er till mig.

Finns det testare i Örebro, är ni organiserade, vill ni vara med i ett kompetensutvecklingsnätverk? Något kul måste vi väl ändå hitta på.

Eftersom jag efter 12 Ã¥r i Stockholm fortfarande har kvar min smÃ¥ländska dialekt kommer jag att arbeta hÃ¥rt pÃ¥ att inte ryckas med av Peter Flack o co. 🙂

Det viktigaste med en Peer Conference är ju själva förkortningen! Denna gång var temat SBTM - Session Based Test Management mer exakt Exploratory Testing med användning av Charters. Jag bjöd in Herman Afzelius och Petter Mattsson från UIQ som på otroligt kort tid med framgång infört arbetssättet för sina testingenjörer. Deras uppgift är att på kort tid ta hand om nya versioner av Symbian OS som används i SonyEricssons telefoner. De har en situation där kraven ändras mycket snabbt och testcyklerna är väldigt korta, ett par veckor är den tid de har att spela på. Det ursprungliga sättet att arbeta på innebar att testarna körde stora mängder av detaljbeskrivna testfall mer eller mindre mekaniskt. Detta upplevdes som tråkigt och ineffektivt av de flesta. Det nya sättet att arbeta på innebör att ett antal övergripande beskrivningar i form av test-charters har tagits fram och testarna väljer nästa charter slumpmässigt. Ett exempel är att testa SMS-funktionaliteten. Den enda instruktion som finns är att testa SMS skicka, ta emot, forward, kopplade stora meddelanden etc. Resten är upp till testarna.

Reflektionerna på det gamla sättet att arbeta var att 90% passed test cases gav en falsk känsla av trygghet då det egentligen inte sade så mycket. Ungefär som att vi resenärer tvingas kasta vattenflaskorna i säkerhetskontrollen på flyget och därmed är terroristerna stoppade. Argumenten för att använda ET är att det i dagsläget är en extra krydda på de skriptade tester som finns kvar för att verifiera basfunktionaliteten, det går snabbt och billigt att hitta fel, testingenjörerna tvingas tänka själva och får använda mer av sin kompetens. De tycker alla att det är roligare att jobba och är samtidigt mer effektiva. Mindre tid läggs på förvalting av testfall och mer på att verkligen testa. Varianter som parvis testning och bug-bash har använts med lyckat resultat.

Förutom inbjudna talare var övriga deltagare: Mia Sköld, Anders Claesson, Peter Ohlsson, Pablo Garcia (tack för ordnande av lokal och mineralvatten), Johan Åtting (som lovar att föra conceptet Peer Conference till Linköping) samt undertecknad som var moderator och stod för inköp av Pizza.

Vi höll på fram till 21 och lovade att fortsätta med fler möten inom SWET. Anders Claesson paratar gärna och mycket om sina erfarenheter av ET på Stort svenskt telekomföretag.

Vi konstaterar att det fortfarande är lika kul och givande med denna typ av sammankomster. En idé är att fortsätta diskussionerna på min blogg där alla får göra inlägg och ställa frågor.

I veckan träffade jag representanter från den akademiska världen för att diskutera deras nya satsing på en elitforskarskola inom verifiering och validering. Samarbetetspartners är  Blekinge TH, Chalmers, Mälardalens universitet och Lunds universitet. Det kändes lite speciellt att sitta i ett rum med Kristina Lundqvist (nyligen hemkommen från 7 års forskning på MIT), Rikard Torkar, Robert Feldt och Tomas Arts: fyra doktorer inom test. Helt plötsligt var jag "bara" civilingenjör som representerade industrin eller näringslivet som vi beslöt oss för att kalla det.  

Målet med samarbetet är att kunna knyta ihop näringsliv och akademisk forskning så at vi kan få synergieffekter. Främst i form av att forskarna får reda på vad vi behöver och att vi i vår tur får ta del av nya rön om vilka verktyg eller metider som visat sig vara mest effektiva.

Främst kan jag bidra med att få in fler forskare som talare på SAST och andra testkonferenser. Vi får då chansen att träffa varandra och diskutera aktuella frågor och framtida möjligheter.

Jag ser en del hinder vi måste överbrygga. Alla forskningsresultat skrivs på engelska och är ofta på en relativt hög nivå kunskapsmässigt sett. Frågan är hur vi kan få företagen att ta till sig viktiga rön genom att satsa långsiktigt på kvalitet. I dagsläget är de flesta samarbeten riktade mot större industriföretag som Ericsson och ABB där mttagarna är ingenjörer med god kunskap i Engelska. Hur ska vi då få banker, försäkringsbolag, staliga verk mm att ta till sig ny kunskap? Ofta känns det som att de flesta företag i Sverige kämpar med att lära sig grunderna inom test och inte är mogna ännu för mer avancerade delar. Men nånstans måste vi börja!  

Här finns information om akademiska konferenser inom Software Engineering. 

 

Jag har precis startat upp mitt nya bolag och i smaband med detta skaffat ett bankgironummer för inbetalningar. Eftersom det är extremt viktigt att allt blir rätt på fakturorna jag skickar så kollade jag ett par gånger extra att numret på fakturan stämde med numret på mitt avtal med banken. En knapp vecka efter att de första fakturorna var skickade så ringde första kunden till mig (råkar vara samma bank som skapat kontot) och sa att de inte kunde betala fakturan eftersom BG-numret inte fanns! Det var alltså inte ens korrekt format utan stoppades av deras eget betalningssystem. Förtvivlad bläddrar jag bland mina pappar för att se vad som gått fel, nej då allt stämmer. Ringer banken och frågar vad som står på. Oj då, jag har skrivit fel på en siffra - nästan rätt är också fel som någon brukar säga. Men vadå skrivit fel. Menar du att du lägger upp all data i ett system, skapar kontonummer och så vidare och sen MANUELLT tittar på skärmen och kopierar detta data till en blankett som sen skrivs ut! Ja. så går det till 2007 på (minst) en av storbankerna.

Hjälp!