Nu har vi precis startat veckan kurs i Göteborg. James är igång, mer entusiastisk än någonsin. Trots att jag har hört det här innan är det lika spännande att lyssna på de små deltaljerna.
Första övningen var triangelproblemet, klassikern där du stoppar in tre heltal och programmet berättar om det är en liksidig, likbent eller oliksidig triangel. Klassen börjar hänga med i James tempo och hittar massor av spännande fel. Det känns, för mig iallafall, som att hjärnorna satt igång på allvar med kritiskt tänkande. Jämför med ISTQB-certifiering där de flesta - inklusive läraren - kopplar bort tänkandet till förmån för utantilllärande av tämligen oanvändbara saker. Hur ska vi kunna visa kunderna som köper konsulter och de som ansvarar för kompetensutvecklingen av testare att en certifiering inte bara är av minimal nytta utan till och med kan vara skadlig efter som den lär oss fel saker! På ett sätt är Sverige ett föregångsland eftersom väldigt många har gått RST-kursen och även debatterar på testsidor om context-driven testing. Jag hoppas vi kan hålla debatten levande. Problemet är att jag inte träffat någon hittills som är villig att prata offentligt om certifieringens förtjänster. Som ett mantra säger man att det är bra med en gemensam standard, men det är mig veterligen ingen som undersäkt om de certifierade testarna presterar bättre än de icke-certifierade. Inte heller om någon efter att ha gått kursen gör ett bättre jobb eller inte. Däremot har jag hört mpnga som säger att RST var en vändpunkt i hur de arbetar och Exploratory testing varit ett lyft för dem.
Några av de spännnande frågeställningar vi fick fram var ofullständig specifikation, inkonsekvent felhantering, dåliga felmeddelanden, gränsvärdesproblem. Någon läste inte ens specifikationen vilket skulle kunna motiveras med att Mission denna gång var att hitta så många fel som möjligt på väldigt kort tid. Fler exempel på hur vi skulle ha kunnat hitta fel var att granska koden som faktiskt fanns med i samma mapp. Att fråga utvecklaren kan också vara en rik källa til information.
Det grämer mig att jag bara kan vara kvar några timmar till, sen väntar tåget till Örebro.
Övning två handlade om att testa en funktion för att lägga upp start och sluttider för bokningsbar tid i en elektronisk agenda. Poängen var att titta på olika tekniker och vilka av dem som i det här fallet hittade fel. Random testing visade sig vara otroligt mycket mer effektivt än gränsvärdesanalys som i det här fallet helt missade felet vi skulle hitta. Intressant att det finns en man som doktorerat i test som säger att gränsvärdesanalys är nummer ett vad det gäller att hitta fel. Både den här övningen och min egen erfarenhet säger mig att detta är helt fel. Visserligen har jag alltid med tekniken i alla projekt men inte hittar jag speciellt mycket fel med den.
På grund av att det är lite tufft på kursmarknaden just nu vet jag inte när det är läge för nästa kurs. Förhoppningsvis till hösten. Om DU är intresserad av att gå på kursen, mejla mig eller lägg in ett inlägg på bloggen. Föreslå gärna också hur jag kan marknadsföra kursen bättre till nästa gång.
Komiskt nog så är det just nu många på tåget hem som inte har några biljetter efter SJs system kraschade igen och har legat nere många timmar idag.