Gå till innehåll

Det har varit fem långa dagars arbete. Den långa lucnrasten gör att jag vanligen inte kommer ut från jobbet förrän efter halv sju på kvällen - senare om jag äter middag på jobbmatsalen. Jag har fått mpnga direkta frågor om mallar, exemple och verktyg - alla kan jag inte svara på. Det är kul att de är nyfikna och vill veta mer även om de ibland söker mer stegvis workflow än jag kan ge. De har lite svårt att ta mitt konsultsvar "det beror på". Sista dagen hade vi allmän frågestund och jag visade lite filmer av James ach när han testar.

I Sverige slänger vi papperet i toaletten. i Kina har de inga toalettstolar utan hål i golvet och papperet ska man nog slänga i en korg vid sidan om. Tror jag iallafall, jag har inte undersökt innehållet i korgen närmare men med tanke på hur det luktar även på en välstädad företagstoalett mot slutet av dagen har jag dragit den slutsatsen. I Sverige är problemet att det föds för få barn, I Kina får man bara ha ett barn per familj. Undrar vad de tänker när jag visar bilder på mina två döttrar? I natt regnade det, hemma brukar det bli lite kyligt och friskt efter ett regn, här blev det fuktigt och ännu varmare. Jag köpte blomsterte och godis och nåt riktigt konstigt som jag ska ge till Peter, han ville ha nåt kul från Kina och det ska han få! Hemma skär slaktaren bort det mesta från djuren innan maten tillagas, här hackar de ner hela besten i små bitar och sen sitter alla och spottar ut benbitar och brosk men tuggar glatt i sig resten. Hemma ska man vara tyst och inte slurpa, här slurpas det nåt förskräckligt men de verkar njuta av måltiden. Hemma har vi gaffel och kniv, här ett par pinnar. Tur att jag har övat för det finns ingen extra låda med bestick för utlänningar. Men detta faktum gör att man får ta hela kötbiten (med diverse bihand) och tugga rent den i munnen, jag har försökt att skära med pinnarna men det går bara inte. Så efter maten får man torka sig runt munnen ordentligt och tvätta av händerna ordentligt.

Det har varit en kul vecka men kroppen förstår inte att vi är i en annan tidszon så inatt vaknade jag klockan tre och hade svårt att somna om. Imorgon bitti börjar den ungefär ett dygn långa resan hem till en egen säng. Nu är det dags att äta sista måltiden på jobbet - beställer jag mat ute på egen hand vet jag aldrig vad det blir.

Först massage av hårbotten och ansikte, sen armarna och händerna och till sist nacken. En helt vanlig förbehandling inför en kinesisk klippning förutom en lång hårtvätt. Sen följde en utdragen klippsession med förklaring på teckenspråk, så nu ser jag ut som en av dem...32 kronor kostade det för en och halv timmes behandling.

Kursen då, hur går den. Jodå, de första två dagarna diskuterade vi innehåll och problem de har. De är väldigt rakt på sak och säjer helt enkelt åt mig att ändra i agendan och beskriver hur jag ska hålla kursen. Jag inser att det är det kinesiska sättet, inget undfallande här. Jag är positivt överraskad över den första kursdagen som jag tycker bjöd på betydligt mer diskussion än vissa svenska kurser jag hållit, trots språkförbistringen. Kanske beror det på att jag delar ut Dumle-kolor till de som ställer frågorna. Det visar sig att många har kunskap om kombinatorik och verktyg och kan en hel del om testdesigntekniker vilket är positivt överraskande. Vi diskuterar mycket om arbetssätt och processer och mätetal. De vill gärna ha stegvisa instruktioner som handfast beskriver hur det ska gå till så det går inte att flumma ut för mycket. Jag har visat lite bilder från BBST-kursen av Bach/Kaner och det funkar inte alltför bra.

Idag beslutade jag mig för att testa lite traditionell kinesisk mat och tryckte i mig lite grisknän - fast bara köttdelen och inte svålen som de äter här. Sen åt jag också chilikryddad spigg från floden som inte var nån höjdare direkt, de äter de centimeterstora fiskarna som snacks och en firre räckte bra för mig. Ikväll åt vi Huanan-traditionell mat, bland annat torkad, rökt grissvål med salladslök och chili, det var rätt gott. Sen förklarade de hur man bereder specialägg: man lägger dem i saltlake i krukor som grävs ned i jorden i två veckor och sen kokas dem. Smaken är lite fermenterad, vitan är som gelé och gulan lite grön och smakar mild ädelost. Det var faktiskt helt OK det också, kanske börjar jag redan bli lite mer kinesisk.

Människorna här känns rätt avslappnade och glada och även om det är högljutt ser man sällan nån som bråkar eller gnäller. De är vänliga och tillmötesgående och de jag jobbar med vill verkligen lära sig mer. De frågar om jag känner några testspecialister med erfarenhet inom telekom som vill jobba hos dem i Stockholm eller i Kina. Vad vet jag, om Ericsson säger upp folk så finns alltid plats hos konkurrenterna.

Igår fick jag hjälp av min kollega Ma att pruta ner priset på lite presenter jag köpte. De traditionella kläderna som säljaren ville ha 130 Yuan styck för säldes till mig för 70 Yuan för bägge två. Till och med taxin som skulle ha kostat 127 fick jag för 100 - pruta ner en taxichaufför - vilken tjej! Som tack för hjälpen bjöd jag på restaurang där vi fick peka ut vilken krabba och vilka musslor vi ville de skulle tillaga. Fantastiskt gott är deras ångkokta mat - det är ju så vi borde laga till fisken själva hemma!

Jag inser att det är mycket roligare att blogga om min resa än att blogga om testprylar 🙂

Jag befinner mig för tillfället i Shentzhen norr om Hong Kong på testuppdrag. I en vecka ska jag hålla kurs och arbeta med Huawei. Mina kollegor på AddQ har gjort en TPI-analys och som följd av denna är jag nu här.

Resan från Örebro till hotellet tog ca 26 timmar så jag var rätt mör då jag kom fram. Jag måste ändå säga att det enda jag oroade mig för var att bussen från Lillån (där jag bor) in till örebro station och tåget till Stockholm skulle gå i tid. Sen var den längsta etappen på flygresan inte mer än sju timmar (Helsinki - Beijing) så någon längre tid att sova fanns inte.

För att hålla mig vaken fram till efter klockan 21 så passade jag på att ta en turisttur till Splendid China - en nöjespark med Kinesiska byggnader och de vanliga affärerna och restaurangerna. Äverntyrlig som jag är tog jag bussen dit. Som den enda icke-kinesen satt jag där och skakade i en dryg timme och undrade hur långt det var tills i var framme. Pekade på kartan vart jag skulle och blev avsläppt en kilometer för tidigt så klart. Frågade om vägen igen men de bara log och förstod inte vad jag sa. Tog en buss till och kom äntligen fram til rätt ställe. Tog en runda på anläggningen - den del som ar öppen och kikade på Kinesiska hus i skymningen. Vacker med alla röda lyktor. Konstaterar att de gillar färg och former och mycket av det!

Avslutade kvällen med showen Dancing with the Dragon and the Phoenix - en djupdykning i Kinas historia. Snacka om att det var mycket av allt: vad sägs om ett riktigt vattenfall mitt på scenen, ett tjugotal hästar som red förbi, mängder av akrobater som hängde, hoppade, balanserade och vek ihop sig i det mest märkliga former. Självklart fanns det drakar, svärdfäktning, dans, fyrverkeri, jättelika byggen av drakar, kanoner och allt man kan önska.

Öerväldigad av alla intryck tog jag en taxi hem - det kostade 100 Yen och föraren såg lycklig ut när jag betalade. Säkert en rip-off men fyrtio minuter och 25 kilometer skulle kosta minst det femdubbla i hemma så det var värt vartenda öre.

Rummet har världens hårdaste madrass. Att sova på mattan skulle vara mjukare, tur att jag var trött. I informationsboken om hotellet står det att man kan få köpa allt man vill ha på rummet och alla saker är noggrant prissatta. den stenhårda madrassen kostar 60 Yen, fjärren till AC 100 Yen, vågen med pingviner på 35 Yen, det är den jag är mest sugen på, kylskåpet kostar 920 Yen och nyckeln till rummet om jag vill ha den som minne kostar bara Yen. Så här lyder texten ordagrant. " If you´d like to keep something as souvenir or for other enquires, please contact our recoetion. We will ask our housekeeper to pack and send these items to you as soon as possible" Undrar om jag ska prova att köpa nåt bara för att kolla om det går 🙂

Trafiken här är helt vansinnig, ingen följer några regler utan det som gäller är att ta sig fram så fort som möjligt. Tutan används i syfte att varna andra trafikanter att "här kommer jag, det går fort och jag vill inte bromsa ner" . Den fåniga regeln om att bilar måste stanna för gående gäller bara här om det skulle råka vara en polis som står och viftar, annars får man springa över gatan och hoppas på det bästa.

Första dagens arbete var intressant, vi började runt nio med att äta frukost i matsalen, som är enorm. Det är ris, piroger och paj som gäller, till frukost finns det även bröd som i och för sig är sött. Drack en kikärtssoppa, även den söt. Sen diskuterade vi, försökte lösa problem och komma fram till vad som skulle vara med på utbildningen onsdag till fredag. Det är helt klart språket som är den stora utmaningen, jag har börjar byta ut slides med mycket text mot bilder. Det går sakta framåt, jag pratar om principerna bakom bra test och de vill ha lösningar på sina problem, nu! En process som TMAP passar dem nog bra eftersom alla delar där är beskrivna stegvis och detaljerat. Själv tycker jag mer att visst kan man försöka beskriva saker så men i verkligheten är det mer komplicerat eller åtminstone mindre styrt. Vid tolv var det lunch, som även den avnjöts i matsalen på jobbet. What s this? Pork, you like pork? What part of the pig? Feet. Ok, I will have something else. Tycker ändå att maten smakar bra och är inte jättekonstig i magen ännu, bara litegrann. Frågade om man kunde dricka vattnet från kranen men föga förvånande gick det inte nåt vidare bra. Det gäller att se till att det står en flaska vatten på toaletten för tandborstningen. Efter lunchen tog vi siesta, jag på hotellet, de vi sina skrivbord, det var inga som helst problem att sova en timme innan eftermiddagspasset. Passade på att ta fram en låda Dumle-kolar och jag fick testa starkt kryddade köttbitar i glansigt papper och små tuber med gelé och mandarinklyfta. Insåg efter första koppen kaffe att det blir en veckas uppehåll på den fronten.

Nu är det dags för frukostnudlarna, på återseende.

Extra spännande var det att åka till Stockholm på påskafton då banverket passar på att stänga av spåret mellan Sundbyberg och Stockholm C. Byte i Sundbyberg och ingen Arlanda express. Hur påverkar då detta biljettbeställningen?

Jo det visade sig att det via Internet var omöjligt att boka platser på tåget påskafton. Förstaklassbiljetterna var riktigt billiga - inte så konstigt med tanke på att det är efterfrågan som styr. Och eftersom det inte GICK att beställa biljetter vare sig via Internet, på stationen eller via telefon till SJ så var ju efterfrågan inte så stor! SJs biljettservice på telefon hade stora problem att lista ut om tåget gick över huvud taget. Rekommendationen från dem - efter att trafikkontoret kontaktats var att tåget skulle gå men var helt fullbokat - ta hellre ett annat. Eftersom jag skulle flyga till Kina ville jag vara ute i tid och tog ändå tåget och väntade på att få stå hela vägen...i värsta fall. Föga förvånande var tåget nästan tomt och min historia om biljettproblemen betydde att jag slapp betala tillägg då jag köpte biljetten av tågvärden.

Så jag konstaterar att det inte bara är Internetdelen som har problem, det verkar snarare föreligga ett större informationsproblem hos SJ som helhet. Kanske beror det på att sträckan trafikeras av Tåg i Bergslagen? Struligt var det iallafall.

Numera åker jag mycket tåg. Det är trevligt att glida fram och kanske jobba litegrann på vägen. Det svåraste är att beställa biljetterna. Idag är det närmast en självklarhet att använda www.sj.se för att skaffa en plats i tid. Nu har det nyligen kommit en ny version av sajten och den har en del grundläggande problem.

För det första tar det låååång tid att beställa. Någon prestandatest av driftsmiljön verkar inte vara gjord. Den första veckan efter produtionssättning av den nya sajten tog det mig 23 minuter att slutföra min beställning. Riktigt illa var det med flera time-outer och ombeställningar som följd. Senaste feature var att det inte gick att beställa platsbiljett Örebro-Stockholm 22 mars då banverket bygger om i Sundbyberg. Det visade sig att inte heller tjejen på SJ kune fixa detta. En liten bugg nånstans måntro.

Sista saken som är lite märklig är att det är bättre att åka i andra klass på regionaltåget än att åka i första klass. Det är mer plats för benen och tystare ljudnivå! Dessutom är priset halverat. Märkligt..